Jag spurtade igenom vandringsleden till Barolo på dryga
timmen, trots att jag fotade lite här och var. Jag visste att Barolo förberedde
sig den första dagen för det första stora framträdandet under en av Italiens
större kulturfestivaler, vilken går under namnet Le Collisioni. Temat var Creature Selvagge (Vilda varelser) och därmed fanns installationen, i plast, av den piemontesiske konstnären Valerio Berruti utspridd över hela byn.
Förra året var världsartisterna Bob Dylan och Patti Smith på plats. Den här första festivaldagen skulle Jamiroquai uppträda och några dagar senare Elton John (som ställde in p.g.a. sjukdom) och ett par andra italienska storheter, bl a Gianna Nannini. Andra mycket kända kulturpersonligheter viktiga för konsten var där, t.ex. den brittiske, prisbelönte författaren, Ian McEwan. Men också Roberto Saviano var där, en av de journalister som motarbetar ett korrupt samhälle. Han lever ett liv under ständigt hot från den italienska maffiaorganisationen ”la Camorra” efter att ha skrivit Gomorra där han avslöjade ett stort antal namn på såväl maffiabossar som underhuggare.
Förra året var världsartisterna Bob Dylan och Patti Smith på plats. Den här första festivaldagen skulle Jamiroquai uppträda och några dagar senare Elton John (som ställde in p.g.a. sjukdom) och ett par andra italienska storheter, bl a Gianna Nannini. Andra mycket kända kulturpersonligheter viktiga för konsten var där, t.ex. den brittiske, prisbelönte författaren, Ian McEwan. Men också Roberto Saviano var där, en av de journalister som motarbetar ett korrupt samhälle. Han lever ett liv under ständigt hot från den italienska maffiaorganisationen ”la Camorra” efter att ha skrivit Gomorra där han avslöjade ett stort antal namn på såväl maffiabossar som underhuggare.
Nåväl, äta skulle jag ju göra, så efter en snabb titt in
till våra vänner i grissinibageriet gick jag till närmaste restaurang. Det var
inte som vanligt där. Det var självservice och allt serverades, enligt italiensk
lag vid festivaler, på och i plast! Värst lidande blev förstås mitt lunchvin
medan min tallrik tomini al verde nog
hade kunna döda vilken plastsmak som helst! De små ostbitarna i grönt ligger
helt enkelt i en salsa av en massa persilja, vitlök, olivolja, chili, salt och
peppar. De hade definitivt inte snålat på vare sig det ena eller det andra i
salsan, och inte mig emot! Det var väldigt grönt, oerhört smakrikt och
jättegott, men körde rätt bra runt i magen på mig på kvällen sedan … och jag kunde
inte närma mig en människa … 
Efter vandringen vidare till La Morra tog jag en taxi hem
till hotellet i Alba och hoppades att taxichauffören hade lika dåligt luktsinne
som han har tänder.
Arrividerci Barolo, till nästa år!
Anna
