Kungens jaktstuga

En av Vittorio Emmanuele-kungarna, förälskad i naturen i Medelhavsalperna, byggde sig en jaktstuga där. Om han faktiskt jagade eller vad han jagade vet jag inte. Kanske var det sådana här, camosci (bergsgetter), men säkert finns det andra djur värda att jaga i landskapet. 

Jaktstugan, ligger i en av friskt smältvatten glittrande grön paradisliknande dal, där vita kor betar och kalvar diar, sover, leker. En av våra manliga gäster sa hänförd: ”Det är som Guds försyn - det är nästan så en börjar gråta.” 

Dalen är omgärdad av berg som leder stigar åt andra håll och andra rifugi (övernattningsställen) där det naturligtivis också finns bar- och matservering. Många tar sig hit och har stället som bas för att göra dagsvandringar uppåt och runt omkring. 

På väg dit hänger gullregnen, en bra bit in på sommaren, fortfarande försommargula. Bergsluften svalkar och smältvatten tränger igenom på ställen som bortsmältningen av vinterns tunga snö har misshandlat och ställt till det för. Leden har här och var blivit lite trixig att ta sig fram på. Man vill inte snubbla på stenarna, bli blöt om fötterna, eller ramla ner för branten.

Kungens jaktstuga är alltså idag en rifugio och serverar robust bergsmat. 

Lunchen kan t.ex. bestå av polenta (majs-”gröt”) och salsiccia (korv) – inte dumt – med en till utseendet enkel, men mycket god, tiramisù (ni vet, savoiardkex, mascarpone, kaffe, etc) till efterrätt. 

Personalen är alltid himla gullig och trevlig och brukar bjuda på en stärkande digestivo för matsmältningen. (I Italien är faktiskt ”matsmältningen”  inte helt sällan ett samtalsämne” :)) Malörtlikören, Genepy, är minsann riktigt god. 

Salute!

Anna

Tryffelmiddag

Ja, det kan ju tyckas lite överdrivet att servera tryffel till en hel italiensk middag med antipasto (förrätt), primo piatto (ofta risotto eller pasta), secondo (huvudrätt) och en avslutning med formaggio (ost) med något sött till. Man kan dessutom inleda tillställningen med aptitretare med tryffel. Tanken är fullt möjlig att leka med och innebär ändå olika typer av kombinationer. Till och med till kaffet blir det tryffelsvamp! Till all denna tryffel ska man förstås dricka av vinerna från tryffelns härkomst. 

Det här är ingen avancerad meny med avancerad matlagning och jag kanske inte skulle välja att fullfölja den under en och samma kväll, men kolla här:

Crostini med tryffelkräm av 99 % tryffel, crostini med tapenade (olivröra) med tryffel - drick Langhe Arneis Vigne di Hortensia

Carpaccio med olivolja med tryffel, grillad sparris med parmesankräm med tryffel, frittata  (omelette) med tryffelsalt och zucchini – drick Dolcetto d’Alba Madonna di Como eller fortsätt med Arneis.

Risotto med tryffel, grädde, smör, pecorino (fårost) och lök – drick Dolcetton eller Barbera d’Alba Monpiano.

Helstekt kalvfilé med tryffelsmör och sallad med balsamvinäger med tryffeljuice – drick Langhe Nebbiolo Argante eller Barbaresco San Cristoforo.                                      

  

Robiola av får-och getost med acaciahonung med tryffel – prova med Moscato d’Asti D’Ampess, annars fortsätt på rödvinet från huvudrätten.

Moscato, eller kaffe och chokladtryffel med tryffel!

Buon appetito!

Anna

PS. En del av tryffeldelikatesserna finns hos Grand Deli i Lund, 

Bengtssons Ost i Helsingborg, Systrar och bröder och DOC Piazza i Malmö. 

Vid frågor: info@ciaoalba.se 

Alla dispensa del convento - I klostrets skafferi

Alla dispensa del convento … Kanske ser det ut som ett långt och komplicerat namn på en chark- och ostbutik, men kloster och munkar som kärleksfullt producerar sin egen mat och fyller skafferiet med bara det ursprungliga och bästa, står som goda symboler för den här delikatessbutikens strävan. 
           

Butiksinnehavarna Rita och Pippo driver butiken med varor av högsta kvalitet. Varans ursprunglighet och frihet från kemiska tillsatser är viktiga att ta hänsyn till vid egna inköp och försäljning. Förändras bara något litet i produktionen för en vara känner de båda det omedelbart på smaken, och är de då inte nöjda med den letar de strax upp en annan producent med

en vara som är likvärdig den ursprungliga. 

Bara det bästa är gott nog! Här hittar man den bästa lufttorkade skinkan, den bästa lagrade salamin, den bästa toman, det bästa … allt. 

(Lite förbryllande är det med begreppet för osten, men tuma är en liten rund ost i Piemonte och toma är en större rund ost, enligt Pippo.) 


Kanske finns här några av Albas bästa människor också. Rita förmedlar en verklig mänsklig värme – henne känner jag en sann samhörighet med  – och Pippo, systersonen är en snäll, hjälpsam spillevink, som har koll på läget vad gäller både ostar och korvar och allt möjligt annat. Pippo har arbetat med ostproduktion och har showat ute på Via Maestra under marknadsdagarna med hur man klyver en hel 
parmesanost i mindre bitar, som i ett trollslag.

 

Båda har varit involverade i Slow Food-rörelsen (www.slowfood.se/) och Pippo är det fortfarande. De döljer inte i butiken vad de inte har röstat på politiskt och är överens om att Berlusconi är en pajas och en ren och skär skam för Italien. Vad gott har han gjort?

Jag köper alltid hem flera salamikorvar - älskar den tillplattade lagrade, lite torrare - och ett par ostar med mig hem därifrån. Robiolan, som syns i det här inläggets andra bild, och som är gjord av ko-, får- och getmjölk, är ett måste till både mig och dottern. Kanske slinker en burk helt kemikaliefritt tillbehör med osten ner i påsen. Den absolut bästa prosciutto crudo (lufttorkade skinkan) får också plats i resväskan. 


Hos Rita och Pippo får man bara det bästa …


Anna