De tre årstiderna: Del 2 - Sommaren

Och så kommer sommaren och, voilà, det bli intensivt grönt. Är man inte ute och faktiskt vandrar rätt genom vinodlingarna kan man vara helt ute och cykla! Det är tufft att ta sig ut ur Alba och uppför kullarna i Langhe, men på en mountain bike med 3x8 växlar känns det ändå möjligt att ta sig uppför rätt långa sträckor.

Jag håller god min, irriterad över att jag inte kan som de, när äldre signori svischar förbi mig som om de hade FIAT-hästkrafter i benen. Ofta hälsar de leende medan de passerar, men inte nedlåtande. De tar kullarna snabbare än jag någonsin hade kunnat cykla på plan mark. Nerför rullar de ohämmat och ser alla ut som Giro d’Italia-deltagare.

Trött cykel ...

Jag gillar att stanna till och vila lite och se ut över landskapet och upptäcker alltid något nytt. Vissa sträckor ler jag min cykel och tänker att nästa gång ska jag cykla lite längre. Hem mot Alba vilar benen. Istället tränas muskulaturen i tummen och mellan tummen och pekfingret eftersom fotbroms saknas.

På förmiddagarna är det ofta disigt i Piemonte, men fram emot eftermiddagen blir det klar blå himmel och strålande sol. På nästan varje kulle finns ett slott. 

Två timmar bort från Langhe, i bergen i Alperna, 
är det fortfarande snö - ibland 
redan på 1700 m ö h så att man får hålla sig till vandringar under den höjden om man inte har stegjärn på fötterna. (En gång skulle jag berätta för min väninna i Alba, Rita, just om att man inte kunde ta sig uppför berget utan stegjärn, ramponi, och snubblade med tungan och sa lamponi. Rita såg lite road ut och trummade pekfingret mot kinden och jag kom på att jag hade sagt hallon istället för stegjärn …) Och ju högre upp man kommer nedanför trädgränsen desto mer välbevarade och lysande är gullregnen. Har man tur får man en skymt av i camosci, bergsgetterna.

Det är varmt, men varje ansträngning belönas med en ny trevlig upplevelse. På kvällen väntar de underbara aptitretarna, middagen och gott, gott vin. Staden är levande och sorlet från alla människor som njuter av sommarens kvällssvalka bekräftar just det, liksom musik som hörs från något lokalt band på Piazza Savona.  

Anna